Linas Bekännelser

jag kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att du kunde göra så.. du var en ängel i mina ögon, min själsfrände för guds skull! hur i hela världen kunde jag vara så godtrogen och tro att det faktiskt fanns sådana..?
jag var ingenting i dina ögon (uppenbarligen).
och anledningen till att du gjorde som du gjorde,är inte ens godkänd.
hur kan man bara låtsas som om ingenting hänt när man är så tajta som vi är/var?
och hur kan man ljuga om det sen när det väl börjar uppdagas? flera gånger dessutom?
det gör så otroligt ont. och det är förbannat orättvist att du kan sova när jag inte ens kan blunda utan att se dig..
så jag får sitta här. framför datorn. skriva av mig. och det kan tyckas vara elakt från min sida, men jag måste få möjlighet till att ventilera mina tankar. försöka få någon slags klarhet i allt..
hade du varit någon annan, hade det varit "adios" direkt.
men nu är du inte någon annan, nu är du DU.. och jag kan inte bara glömma allt som varit, allt som du betytt.
jag har aldrig varit någon så nära (dock ändå så långt ifrån) som jag var med dig.
och du vet det. du vet det så jävla väl..