Linas Bekännelser

inatt blev jag tvungen att ringa polisen p.g.a. ett slagsmål i lägenheten ovanför mig. slutade med att karln greps och är anhållen för misshandel av sin sambo. förvånande? inte direkt. inte här iallafall. mötte upp polisen och pratade med dem och idag fick jag sitta i ett slags telefon förhör och redogöra för allt jag hört (ev. sett) och beskriva allt in i minsta detalj. me a witness.. helt sjukt. jag trodde de möblerade om och skulle gå upp och sticka in en lapp där jag bad dem sluta med tanke på att det finns människor som behöver sova.. lät precis som de spikade upp tavlor, tappade möbler, drog runt soffor och dylikt. men, det var alltså inga materiella ting som slogs i golvet och väggen utan en människa. galet.. har bott här i tre veckor och redan ringt polisen. haha. helt jävla underbart.. eller inte. stör mig dock på att mina övriga grannar verkar vara idioter. inte en enda av dem gick ut i trappuppgången för att se vad som försiggick. ingen mer än jag ringde polisen. ingen annan tog sitt ansvar som medmänniska. tänk om man själv utsätts för brott i sin lägenhet? ringer ingen då när de hör hur folk skriker och slåss? jag skäms för mina grannars skull. fy fan.


nåväl. somnade strax efter 01 inatt och klockan ringde strax efter 06. fem timmars sömn och jag var verkligen redo för att skriva tenta... (eller inte) men å andra sidan hade jag inte ens planerat att göra den utan bara gå dit och kolla in hur den såg ut. men jag kunde liiiite så då skrev jag det. fick passa mig då man får minuspoäng om man har fel. hur idiotiskt är inte det? jag hade säkert kunnat skriva mer men "vågade" inte för att försöka rädda så många poäng som möjligt. jag vet att jag inte klarade den men det känns bra att jag iallafall gjorde ett försök.
har liksom inte pluggat... och missat två föreläsningar. samt tre eller fyra seminarium.
nu på onsdag drar en ny kurs igång och nu tänker jag skärpa till mig.. är ju bara max en (i vissa fall två) föreläsningar/dag och jag går inte i skolan varje dag ens. så egentligen är det ju inte svårt att undvara någon timme till studier.. men det är ju så tråkigt. ;-)


i övrigt mår jag oförskämt bra, life couldn't be better. saknar inte jönköping för en sekund och det säger ju rätt mycket om hur jag trivs här i linköping. dagarna rullar på, kvällarna rusar iväg och nätterna smyger förbi.

och vet ni vad det bästa av allt är?



det är äntligen vi två..